Ilska är något jag sällan känner, men idag har jag verkligen k ä n t.
Snabbade mig in på affären för att köpa e n liten sak. Då jag kommer till kassan är det världens kö och bara en kassa öppen. Ser att en till är på väg att öppnas och går halvt ur kön för att försöka bli först till nästa kassa. Tvekar lite innan jag tar fart och då är två kvinnor (som har sällskap) snabba att hinna före. Säger till den ena: "Får jag gå före...?" samtidigt som jag håller upp min e n d a sak som ska köpas. Hon har en vagn med grejer. Hon bara mummlar nåt ohörbart och tittar på mig. Det blir ändå så att jag hamnar före henne. Jag trängde mig inte men hamnade före. Då står elakheten själv längst fram i kön och jag frågar "Är det ok om jag går före...?" (tänkte att jag kanske inte b e h ö v d e tillägga "för att jag bara har en sak och för att man ibland kan vara lite vänlig mot sina medmänniskor!?")
Då bara stirrar hon på mig och säger "Varför då???" och börjar lägga upp sina varor. Hon har en hel korg. "Eh nähä" får jag ur mig och backar.
Önskar jag hade fått fram något annat... varför säger man inget i det läget? Jag var så arg att jag skakade länge efterår. Fy vad otrevliga människor det finns. Bara sättet hon gjorde det på.
Visst, jag hade ingen rätt att gå före. Nej jag trängde mig inte heller. Men jag efterfrågar bara lite vänlighet och artighet hos människor runtomkring! Jag blir helt galen. Jag säger a l l t i d till de som handlar lite att gå före om jag själv står i kö, om jag själv har mer i min vagn. Jag försöker a l l t i d tänka på att vara så trevlig och vänlig som möjligt, men varför ska man överhuvudtaget bry sig när man inte får något tillbaka?
Så arg. Så arg. Så arg.
Sen fick jag i mig kaffe och kände att det var inte ens värt att slösa tankar och energi på. Har annat att lägga den på än en bister kvinna.
Hoppas hon handlar av mig en vacker dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar